Och så fick jag plötsligt riktiga problem och slapp grubbla på min hårfärg. Helt oväntat och helt ovälkommet var det min tur att bli sjuk i natt och nu ligger jag i sängen och tar små små klunkar av gul lemonad medan Fredrik tar hand om mig. Och medan Ingrid känner en viss avund.
– Pappa, jag vill inte ta hand om mig själv. Du måste ta hand om mig också.
Däremellan är hon väldigt stöttande.
– Oj, mamma, jag är så ledsen då du är sjuk. Så ledsen och arg.

Och jag vet precis vad hon menar.