Jag känner en lite märklig och kanske lite obefogad sorg över det faktum att Heidi Klum och Seal ska gå skilda vägar. Men de kändes som ett fräscht bevis på att också kända människor kan ha långa äktenskap med en och samma människa. Nu dog det beviset. Och ja, jag känner lite sorg.
Nästan för lycklig 
Jag delar din sorg. Jag visste det inte förrän jag läste det här, men jag får samma känsla som när Jennifer Aniston och Brad Pitt skiljdes… eller Tom Cruise och Nicole Kidman. De var på sin tid, precis som du sa, en form av bevis på att man trots att man är kändis inte behöver gapa efter mer eller annat eller nytt hela tiden. Men tydligen är det inte så. Äh.
Skönt att få snyfta med någon annan. Tydligen är det om inte omöjligt så otroligt svårt att få ett förhållande att hålla om man är känd. Tack och lov att man är en enkel människa.
Ja tack och lov att man är en enkel människa! Jag funderar mycket på kändisskap dessa dagar, vi befinner oss nämligen i en stad där delar av Pirates of the Caribbean spelades in. På caféet Tomato här kan man t.ex. köpa en chokladkaka som heter Orlando Bloom Wow-cake, eftersom Orlando Bloom under inspelningarna tydligen gillade kakan jättemycket. Och ägaren berättade villigt om hur Johnny Depp och gänget skulle komma dit och äta sista kvällen på plats, men att Johnny backade ur i sista sekund (sen såg han ut som om han tänkte ”alltså det är så TYPISKT Johnny att göra så där). Och jag tänker på hur stor betydelse allt man gör får om man är riktigt känd. Det måste ju vara hemskt. Man kan inte ens tycka om en chokladkaka utan att ett café börjar marknadsföra den under ens namn, eller utan att den blir omnämnd i Lonely Planet.
Jag älskar det där med att det är så TYPISKT Johnny! Som om någon på cafét visste det. Liksom.
Har också ofta tänkt på hur skönt det är att inte veta farliga saker så där som karaktärer i actionfilmer vet saker som gör att en massa andra människor vill döda dem.
Ju äldre jag blir desto mer övertygad blir jag om att vanlighet nästan alltid är av godo.