Det har gått över två dygn sedan jag andades utomhusluft. Två dygn sedan jag steg utanför lägenheten. Två dygn sedan jag sett ett ansikte som inte är min dotters eller min systers.

Och visst, det låter kanske skönt på pappret. Men i verkligheten klättrar jag snart på väggarna. Jag börjar känna mig sjuk trots att jag egentligen nog mår utmärkt.

Vår enda kontakt till omvärlden har varit den som Gossip girl erbjudit och jag är inte säker på att det är bara bra det heller. Jag drömde konstigt i natt. Så där som man säkert förtjänar om man sett tio avsnitt på ett par dagar.

Tack och lov att Fredrik kommer hem om en liten stund.