För snart ett år sedan beskrev jag mig och Fredrik med anekdoten om saxar. Idag skulle jag kunna berätta en liknande anekdot som skulle beskriva mig ganska bra, om inte väldigt bra. Men när jag tänkte ut den i mitt huvud lät det nästan för äckligt till och med i mina egna ytterst härdade öron. Ni fick i alla fall bilden som skulle ha illustrerat anekdoten.
Nästan för lycklig 
Jag har en andekdot som beskriver vår familj:
För en vecka sedan gick lampan i vessan sönder.
Vi kissar fortfarande i mörker.
Andekdot slut.
Jag skulle kunna leva mer er familj. Jag skulle passa där perfekt. Återkom när du har en anekdot som chockerar mig ens lite.
Okej, i juni köpte vi en hylla till tamburen som skall skruvas fast i väggen, för att inte vara livsfarlig. Vi lever fortfarande i livsfara varje gång vi skall gå ut. Åtta månader senare.
Jag är fortfarande inte avskräckt. Vardag med er känns som en barnlek!
Nåväl. Då gissar vi.
Pepsiflaskan hade du glömt i frysen. När du öppnade den frusna flaskan sprutade drycken ut. Du tog en (ren?) trasa och samlade in pepsin och vred ur. Och drack.
Är sanningen äckligare?
Nej. Sanningen är inte äckligare. Tack för din gissning. Den får mig att känna mig som det fräschaste som gått på vår jord.