Ingrid har blivit lagd till sängs i vanlig tid. 19.30. Hon har inte somnat ännu. Men inte heller kommit ut ur rummet en enda gång så jag har en viss segerkänsla. Jag vet ärligt talat inte vem av oss som imponerar mera på mig; hon som är så seg och envis och uthållig eller jag som redan nu kan föreställa mig hur jag i framtiden kommer att se tillbaka på de här kvällarna och skratta. Och vid den föreställningen skratta redan nu.