Det här inlägget av Joanna (som jag förresten aldrig har trott att är lång) gör att jag vill säga att jag är lång. Jag är 177,5 centimeter. Det är nästan 1,80. Och då är man ju nästan två meter. Jag är ju ett stearinljus högre än Joanna! Och jag förstår att hon tycker om sin längd. Jag skulle också tycka om att vara kort och liten.
Tror jag. Kunna gå med höga klackar. Kunna slängas över någons axel så där som på film.
När jag var femton var jag väldigt ledsen för att jag var så lång. Jag kommer ihåg att jag ibland funderade på att hugga av mig fötterna vid vristerna och förlora (=vinna) några centimeter. För jag var längre än alla mina kompisar. Och när de blev kastade över fotbollspojkarnas axlar kände jag mig bara grotesk. För jag var ju till och med längre än en del av fotbollspojkarna.
Idag är jag tjugoåtta år gammal och jag börjar faktiskt komma till en punkt i livet då min längd inte längre stör mig utan då den bara är. Om jag skulle få välja skulle jag antagligen vara tio centimeter kortare. Men jag lovar, om jag någon gång träffar en ande som ger mig tre önskningar kommer längdbortfall inte att vara en av dem. Så lite bryr jag mig numera.
Nästan för lycklig 
Jag är 165 cm och jag har alltid velat vara lite längre. Jag tror att det beror delvis på det att jag var lång som barn. På lågstadiet var jag alltid den andra längsta flickan i min klass. Däremot var min storasyster kort på lågstadiet och sen blev hon 5 cm längre än mig. Konstigt! Jag satsar på höga klackar och en bra hållning 😉
Med klackar och hållning kommer man långt. Minst till 175 cm!
Du är i gott sällskap min vän. Är vackra 1,80 cm lång, längre än min man (tubu by the way) och längre än de allra flesta. Oftast bryr jag mig inte, eftersom jag alltid syns försöker jag mitt bästa att skina som ett fytorn. Fast skulle jag få välja så skulle jag vara 10 cm kortare. För de där klackarnas skull, och för den där petita känslan som lyser med sin fråvaro.
Jag gillar din inställning; att skina som ett fyrtorn. Du lyckas antagligen riktigt bra med det! Vi får helt enkelt sträva och söka efter annat i livet än klackar och petit känsla. Det finns ju annat också.
Om ja sku få välja sku ja antagligen vara 10 cm längre. Men det är nog lite roligt att bli buren och släng över folks axlar ibland ändå 😉 Finns nog få människor som jag känner som seriöst är kortare än jag 😀 Fast egentligen börjar mitt längd komplex försvinna mer och mer, ingen bryr ju sig liksom om man är 180 eller 160 cm egentligen 🙂
Nej, du har förstås helt rätt. Och du är ju underbar i all din korthet! Men skulle förstås vara lika fantastisk också om du var tio eller till och med tjugo centimeter längre.