Jag var en människa som på de allra flesta sätt påminner om den människa jag är nu. Jag hade längre hår. Och jag visste lite mindre om det svåra och trodde lite mindre på det goda.

Att ha en dokumenterande blogg ger mig också information om att jag just den här dagen för exakt ett år sedan hade på mig min favoritklänning samt att jag en timme på eftermiddagen satt på ett café för mig själv med nyaste numret av mama. Och att jag var väldigt nöjd med den tillvaro som var min.

Vardagen påminde på extremt många sätt om den vardag jag har just nu (Ingrid var till och med förkyld då också). Det är egentligen en ganska stressig vardag men i år är jag i normaltillstånd och då har jag en stresstålighet som heter duga. Förra året hade jag haft en vecka ledigt senast i februari och mitt grundtillstånd var trött och stresströskeln sjukt låg. Just nu känns läget stabilt även om det ska hända brutalt mycket före jullovet.