Ni vet hur man brukar säga att det är bättre att känna sig ensam ensam än att känna sig ensam tillsammans. För tillfället upplever jag ett smakprov på det där andra.

– Det måste vara straff! Det måste vara straff! ropar Fredrik väldigt argt och ganska högt för sig själv i vardagsrumssoffan och i min totala oförmåga att förstå eller leva mig in känner jag mig… lite ensam.