Här inser jag att jag for fram med osanning igår. Det här är nämligen taget sista dagen i Åbo, gårdagens bild sista kvällen. Man kan ju fråga sig vad som egentligen är upp med mitt hår här. Och svaret är ju: ingenting. För allt är ju tvärtom väldigt ner med mitt hår här.

Här har jag, min man och min syster just misshandlat den sistnämndas tv-möbel. Varför minns jag inte, antagligen var den obrukbar och så passade vi på att ta ut lite aggressioner. Jag tycker mig minnas en lite skum tillfredsställelse i att få slå på en möbel.

Här är jag och en av mina bästisar. På hennes bröllop (ifall någon undrade). Där fick jag vara programvärd och där jag fick hålla ett tal som fick åtminstone mig själv att börja gråta. Att få gifta bort sin bästa vän till en man som man vet att förtjänar henne är förknippat med bara glädje.

Här har jag tydligen gjort något bra och fått något bra som tack. Kan inte för mitt liv minnas vad det handlar om och det kan jag inte förstå. En dag som den här borde ju ha gått till historien.

Här är jag och Fredriks (hittills) yngsta syskonbarn på bröllop. Inte för att det är på väg något syskonbarn till, men jag vill ändå signalera att jag varmt skulle välkomma ett. Fredriks syskonbarn är en fest.

Här är jag och Fredrik samma dag.

Här är jag i min festklänning. Tre bilder från samma kväll och jag kan berätta att det fanns drygt tio till. Jag måste ha tyckt att jag hade en bra dag eftersom jag tvingat Fredrik att fota mig så många gånger.

Här är två människor som jag älskar.

Här har jag födelsedag och suktar efter den tårta som en av mina systrar bakat åt mig.

Här är mitt officiella 23-årsporträtt.

Här har jag kalas. Jag hade länge ganska i folkmängd stora kalas på min födelsedag. Varje år med glassbuffét. Varje år på rätt dag. Också om rätt dag var en teaterföreställningsdag och jag som kalasbarn kom hem först halv tio och det var onsdag nästa dag. Inte varje år med krona och trollspö.

Här är jag och mina två äldsta yngre systrar. Ord jag får ur mig så här på ett par sekunder efter intensivt julstädande och -pyntande  räcker inte riktigt till så jag säger ingenting alls.

Här är jag tillsammans med min största teaterkärlek. När han var Pelle Svanslös var jag Maja Gräddnos. När han var Tom Sawyer var jag Beccy Thatcher (om det inte ringer klockor – läs dina klassiker!). Just den här sommaren gifte vi oss för första och enda gången. Det kommer bilder från vår bröllopsfest i nästa album. Han är en bra man.

Här hoppar jag på studsmattan på svägerskans fantastiska bakgård. Och fotografen har inte riktigt hängt med. Men det är nog inte bara hans fel. Jag är snabb som blixten när jag lägger den sidan till.