Som resten av världen tycker jag att Malin skriver smart och intressant och viktigt. Jag håller med henne även om vi i praktiken har fattat ganska olika beslut. Och bara det faktumet tycker jag är på något sätt symptomatiskt för min relation till all debatt kring det här ämnet; att jag kan hålla med alla oavsett deras åsikter så länge deras barn och de själva verkar må bra. I just den ordningen.

Jag inledde själv min dagiskarriär tidigt och anser mig själv vara en relativt balanserad människa. När jag ser tillbaka på de år som jag vandrat på den här planeten har jag faktiskt nästan alltid varit balanserad och så länge det inte kommer någon plötsligt post-dagis-kris efter trettio så vågar jag påstå att jag inte har tagit ens den minsta skada av perioder på dagis redan vid ringa ålder. Jag känner många vettiga vuxna som också varit mycket på dagis när de var små. Och förstås känner jag också många vettiga vuxna som varit mycket hemma.

Jag tror att föräldrafrågan aldrig någonsin är så enkel som lika med ”rätt” svar på bara två enkla frågor:

1. Gör du karriär eller är du hemma?

2. Är dina barn på dagis eller är de hemma?

Det är nog mera komplext än så. Det finns antagligen lika många goda lösningar som det finns familjer. Tyvärr hittar ju inte alla den bästa för sin egen familj och alldeles för många barn och vuxna lever ett orimligt stressigt liv i jakt på sådant som de egentligen inte ens är speciellt intresserade eller beroende av. Och det är bara sorgligt. Men att du och din familj har löst ert pussel på ett visst sätt betyder inte automatiskt att ni har mandat att lösa alla andras familjers med samma strategi och samma bitar. (Vill för tydlighetens skull poängtera att jag ingalunda upplever att Malin tagit sig ett sådant mandat.)

Jag är kanske lite naiv men jag tror faktiskt att det krävs väldigt mycket ont för att man som förälder ska lyckas förstöra sina barn. Ganska få av de val vi gör och de beslut vi fattar är oåterkalleliga och det är nåd. Så länge vardagen inte känns stressig och vi är snälla mot varandra och alltid vill varandras allra bästa så är vi nog på rätt väg med våra familjer.