Jag har en åsikt och en teori.

Åsikt: ganska få bloggare verkar sympatiska och mysiga om man lär känna dem bara genom deras bloggtexter.

Teori: i vår önskan att verka lyckade, roliga och smarta förlorar vi något av vår sympatiska sida. Och jag tror vi gör det helt frivilligt. Vi vill hellre ha folks beundran än deras sympati. Hellre deras avundsjuka än deras kärlek.

Jag tror vi har missat något. Jag tror vi har glömt bort att det var i brist på att bli älskade som vi eftersträvar att bli beundrade och fruktade. Nu gör vi tvärtom. Jag tror vi överskattar beundran. Men jag vet faktiskt inte vad vi tror att den ska ge oss.