Medan barnet var på Arne-konsert gick jag på frukostdejt med den tröttaste och bästa man jag lyckades hitta hemma.

Kanske hans trötthet förklarar min suddighet.

Medan min pigghet förklarar hans skärpa.

Jag bestämde mig i morse för att fram till jul faktiskt leva i den godisstrejk jag påstår mig leva i. Men så ingick det godis i frukosten och det passade ganska bra ihop med den övriga desserten och jag struntade i min överenskommelse med mig själv. Godisstrejk i teorin fungerar på något sätt bättre för mig just nu. Hur bra är det förresten inte med efterrätt efter frukost?

Fredrik läste HBL och jag läste en roman med så lyriskt språk och omväxlande tidsperspektiv att jag antagligen inte tolkade nästan någonting rätt.