Jag vet inte om det är den ständigt allt närmare ålderdomen som spökar men att vara hemifrån tolv timmar i sträck har börjat tära på krafterna på ett ytterst obekant sätt. Det fanns en tid när sådant bara gav energi. Är det här det känns att bli gammal? Att inte orka på samma sätt? Och att inte ens sörja det?