Min klänning är till hela etthundra procent orimligt opraktisk. Vit och känslig. Jag väljer ändå att förlåta den eftersom den går att maskintvätta. Och eftersom den känns till nästan lika många procent orimligt söt.

Så här före jag ens hunnit se den finlandssvenska bloggvärldens mest spännande tv-programpremiär tänker jag lite så här:

det kräver enormt mod att göra tv. Och ganska lite mod att tycka till om de som gör det. Visst får man vara kritisk (och frestelsen är säkert stor då människorna framför kameran är snygga och charmiga) men aldrig någonsin elak.

Och så ser jag bilder som de här och tänker att det är onaturligt och fel att leva så långt ifrån människor man älskar så mycket.

Vi fick fem frågor igen.

1. Tror du att det finns en enda perfekt partner åt var och en här i världen?

Nej, det tror jag faktiskt inte alls. Jag tror för det första att det för många av oss finns många goda alternativ och att utmaningen därför är att nöja sig med den man valde. Om man nu eftersträvar ett lyckligt förhållande. Jag tror för det andra att det inte finns någon perfekt partner för någon enda av oss och att du kan sluta genast om du jagar en sådan. Däremot kan du jaga att vara den bästa tänkbara partner för den människa som valt dig.

2. Om du har en partner, var träffades ni?

Hemma i mina föräldrars kök. En sen novemberkväll kom han in genom dörren  där och samma sena novemberkväll när han gick ut genom samma dörr visste jag faktiskt att det inte var vem som helst som gick.

3. Skulle du kunna tänka dig eller har du kanske testat på att dejta på internet?

Med tanke på min nuvarande civila status skulle jag nog inte kunna dejta på internet. Och har nog inte gjort det heller. Men i princip är jag inte emot. Ser utmaningar med det men ser ju nog utmaningar med många andra dejtsätt också.

4. Hur viktigt är det för dig att du och din partner har stjärntecken som passar ihop?

Kanske oviktigare än allt annat någonsin. Jag vet inte ens säkert vad Fredrik har för stjärntecken och ännu mindre vet jag vilka stjärntecken som passar ihop med mitt eget.

5. Är du en annan människa när du är tillsammans med någon än vad du är som singel?

Jag har ingen aning. Jag var singel senast för nio år sedan och på inget sätt är jag ju samma människa som jag var då. Å andra sidan beror det nog inte speciellt mycket på att jag är i ett förhållande. Å tredje sidan har Fredrik nog förändrat mig. Förbättrat mig.

Gissa orten.

Jag hade tänkt sova mycket, ja. Men på fredagskväll somnade jag först klockan ett efter ett lite för intressant och entusiasmerande samtal över en diet coke i hotelllobbyn. Och så vaknade jag kvart före fem. Klarvaken direkt. Kämpade i en halv timme för att somna om, men alla som någon gång försökt somna om i klarvaket tillstånd i en främmande säng utan hemtrevliga andetag intill vet ju att det är omöjligt. Så jag sträcker mig efter den bok som jag hastigt rev med mig i packningsskedet eftersom jag visste att romanen skulle bli utläst.

Och den boken är Utan och handlar om barnlöshet och barnfrihet.

Och jag recenserar inte böcker. Inte här och egentligen inte någon annanstans heller. Men jag finner den oerhört läsvärd och intressant. En del av texterna berörde mig så oerhört trots min något frustrerande sömnlöshet. En del av texterna var så välskrivna att jag kände något som kanske kallas avund efter varannan rad. Minst. En del av texterna kom närmare än jag skulle önska.

Alla var viktiga. För någon. Någonstans. I någon situation. Förenade av det faktum att nästan alla blir ifrågasatta när det kommer till det här. Att det normala är två barn med två års mellanrum (helst en flicka och en pojke eller i omvänd ordning) och att nästan alla vi andra får frågor som vi inte kan eller vill besvara.

Tänk så rätt ett bokval i all hast kan bli ibland.

Och så fick jag för tredje gången den här månaden komma tillbaka till hemlandet. Och nu vill jag faktiskt inte lämna min hemstad på länge, länge, länge. Även om också den här resan motsvarade och till och med överträffade mina redan ganska höga förväntningar är det nästan orimligt skönt att vara hemma igen med dem jag tycker bäst om och behöver mest.

Jag hade tänkt sova mycket men jag sov faktiskt mindre än på väldigt länge. SÅ värt det.

Jag hade tänkt ta roliga bilder men jag tog bara sådana där skumma turistbilder som jag någon gång lovat mig själv att aldrig någonsin ta.

Jag hade tänkt äta enormt många snabba kolhydrater och osunda mängder socker och fett och det har jag minsann verkligen gjort.

Dagens bästa: att jag plötslig efter att redan ha lagt mig kom på att jag måste packa passet också. Sa jag att jag inte är van vid att resa?

I egenskap av människa hittar jag ofta på många roligare saker att göra än det jag egentligen borde göra. Just nu borde jag packa en resväska. I stället tänker jag besvara frågorna kring veckans tema, lyckan.

1. Anser du att du är lycklig?

Ja, jag anser att jag är till och med väldigt lycklig. Inte genomlycklig varje stund och absolut inte helt hel, livet och jag själv har skadat och sårat. Inte alltid glad, men någonstans där i mitt innersta har jag varit lycklig konstant i väldigt många år nu.
2. Finns det saker som står mellan dig och lyckan? ”Om jag bara hade detta så skulle jag vara lyckligare”?

Inte saker. Men visst finns det sådant som jag tror att skulle kunna göra mig ännu lyckligare. Det handlar oftast om egenskaper som jag saknar helt och gärna skulle ha eller egenskaper som jag gärna skulle vidareutveckla. Däremot skulle jag inte gå så långt som att säga att bristen på det står mellan mig och lyckan. För lyckan finns ju redan här.
3. Kan du dela lyckan och glädjas för andra som lyckas?

Ofta. Tyvärr inte alltid. Tänk vad enormt mycket roligare livet skulle bli om jag helt och fullt skulle kunna glädjas med alla andra människor varje gång de får smaka på livets goda!
4. Jämför du dig ofta med dina vänner när det gäller lycka och saker de har som du saknar?

Aldrig med vänner, men ibland (dock alltmer sällan) med människor som jag egentligen inte känner men vars liv på något sätt når mitt.  När det gäller mina vänner finns det ingen avundsjuka och bitterhet, då är det alltid väldigt lätt att vara glad med de glada. Jag kan till exempel inte vara det minsta olycklig och avundsjuk för att Kaj skrivit en bok och till och med två. Jag är bara enormt glad för hans skull och lite stolt över honom även om jag också drömmer ibland.
5. Vilka små saker gör din dag lite bättre?

De saker som gör en dag bättre är aldrig små. Men jag blir lycklig av morgnar då jag inte är tvungen att rusa iväg. Jag tycker om att vakna av mig själv just innan väckarklockan ska ringa och känna mig lite pigg. Jag tycker om att promenera till jobbet och känna en stilla förundran och djup tacksamhet över att just det jobb jag får gå till är just mitt. Jag njuter av människomöten som spelar roll, också om den rollen kanske ter sig ytterst liten i de flestas ögon. Jag blir glad av att se min bästa väns dotter äta lunch, jag påminns om den vän som är min. Min dag blir bättre när jag hämtar Ingrid på dagis och ser henne leka lycklig med en vän men lämna allt för att få en kram av mig. Den där lilla rösten som då ropar mamma mamma mamma mamma… Den tröttnar jag inte på. Jag blir alldeles till mig när Fredrik tänder ljus i vardagsrummet och vill dricka kvällste och prata. Men allt det där är ju stort. Det är livet.

Och nu ska jag packa.

Bilden som är nästan två år gammal får illustrera lyckan. Och pannluggen. Som jag nästan slutade drömma om idag när jag såg det här.