Är den värd det? har jag frågat ett par kolleger och ett par vänner. Jag bara visste att den skulle ta lång tid att läsa och jag ville veta om den förtjänade den tiden. Nu, med knappt tjugo sidor kvar, skulle jag säga Nja. Jag vet inte. Om den inte vore så brutalt omtalad skulle jag nog inte rekommendera den. För mig är det ibland ett självändamål att läsa sådant som är omtalat.
Och ja, på bilden försöker jag se ut som Knausgård själv gör på bokpärmen. För den prestationen skulle jag ge mig själv en sjua i skolvitsord.
Nästan för lycklig 
Jag läste ettan för ett tag sen och kände också så där nja, nu dök del två plötsligt upp hos oss och jag har gett den en chans. Slutsatsen hittills är att den andra delen är bättre än den första. Men sen tror jag faktiskt att carl-ove och jag går skilda vägar.
Vi måste ses snart, har tänkt mycket på dig!
I nuläget överväger jag starkt att låta andra delen vara. Å andra sidan är du den tredje som säger att den var bättre. Men å tredje sidan är ju frågan om den är tillräckligt bra eller bara bättre.
Vill gärna ses! Nästa vecka är svår, sedan lugnar det sig. Hoppas jag. Tror jag. Behöver jag.