Jag känner lite så här; att en av de yttersta vänskapsgärningarna är att komma och hämta en resenär på flygfältet vid midnatt en söndags. I synnerhet om man varit pappa bara en handfull dagar och nås av förfrågan om skjuts okristligt sent. Min tacksamhet visste nästan inga gränser. Finaste vän.