Eftersom ni säkert med spänning har väntat på uppdatering i dramat om mitt tekniska problem måste jag ju informera er om läget.

Efter ett tredje samtal (med en väntetid på drygt nio minuter) är problemet fortfarande absolut inte löst. Som krydda på moset var det dessutom ett reklambud som ringde på vår porttelefon precis precis när person nummer tre svarade. Och det som hänt bara två gånger under det år vi bott här hände; porttelefonen fortsatte tjuta för sitt liv eftersom reklambudet tryckte in en knapp som förblev intryckt. Under hela samtalet på ca fem minuter. På finska. Dessutom letade en smågnällig Ingrid febrilt efter ett föremål som var försvunnet och hennes respekt för att mamma är i telefon hade helt klart minskat efter att mamma varit i telefon halva förmiddagen. Usch.

Min enda ljusglimt när jag avslutat detta tredje samtal var att Fredrik inte är hemma. Han klarar faktiskt av sådant här ännu sämre än jag (denna beklagliga följetong till trots).