Det finns så mycket jag vill säga och skriva. Men ibland är det här forumet helt värdelöst. Det är för stort eller för litet, beroende på hur man ser på saken. Helt fel är det i alla fall.
Jag har över trettio dagböcker med tonårstankar i en låda. En yngre Amanda som tänkte och kände mycket tömde huvudet och hjärtat när hon skrev. När jag träffade Fredrik slutade jag skriva dagbok. Och ibland kan jag sakna det. Att det fanns en tid när det inte kändes det minsta bortkastat eller värdelöst att skriva texter som ingen annan läste. Att jag skrev allt.
Egentligen behöver jag ju inte sakna. Det finns papper och pennor kvar i världen. Och lösenordsskyddade bloggar där jag inte lovar att vara nästan för lycklig.
Nästan för lycklig 
hejsan, läste igenom några inlägg och gillar vad jag läst:) kom dessutom på att jag någon gång hittade en gammal dagbok och läste igenom den. hahahahahhaha det var helt för roligt… och jag skrev ett inlägg med några utdrag ur en dagbok från lågstadiet. om du vill läsa det, klicka här: http://jagkommer.papper.fi/2011/07/15/kara-dagbok/#respond
mvh jagkommer, ps fortsätt blogga likadant:) det är super
Gamla dagböcker är otroligt underhållande. Jag gläder mig med dig som har samma nöje som jag! Roligt om du tycker om min blogg. Välkommen åter!
Hej, jag måste bara ge dig ett litet tips. Jag är också en sån som skrev dagbok varje dag, sida upp och sida ner, ända tills jag blev ca 20 och levde vardagsliv med min dåvarande pojkvän som i dag är min man. Dagboksskrivandet bara lämnade någonstans längs vägen och precis som du kom jag att sakna det. Nu till tipset: köp en 5-års eller 3-års dagbok och skriv några rader om dagen. Det har jag gjort under de senaste åren genom studiernas slutspurt, jobb, graviditet, spädbarnsår och nu kombinationen dagis och jobb. Det är det sista jag gör på kvällen – några reflektioner kring min egen dag, någonting om sonen, världshändelser som berört mig, stort och smått. Och i de fyndiga färdigtryckta dagböckerna får man kryssa i dagens väder och skriva in temperaturen. Det är kravlöst och vardagligt – men fantastiskt roligt då man kan se tillbaka på vad som hände just denhär dagen för ett år sedan. Jag refererar ofta för mannen hur vardagen såg ut ett år tillbaka och flera gånger i veckan kommer ett ”tänk! tänk att det gått ett h e l t år!”. Man minns tillfällen och ögonblick på ett helt annat sätt och man får tidsperspektiv. Rekommenderas! Från en annan som älskar att skriva.
Det är faktiskt en bra idé. Så bra att jag på allvar funderar att slå till. Tack för den, du! Hoppas du fortsätter med ditt älskade skrivande. Att uttrycka sig är ju trots allt det kanske allra bästa som finns.
Roligt om du nappar på idén, för mig har det varit ett fantastiskt substitut för den riktiga dagboken – jag får vardagen dokumenterad och gläds varje dag åt att jag skrivit ner alla triviala saker om hur livet såg ut t.ex. för ett år sen under mammaledigheten. För man glömmer! Som du skriver är att uttrycka sig bland det bästa – och viktigaste – som finns och denhär dagboksformen innebär dessutom en utmaning i och med att utrymmet är begränsat. Lycka till!