Jag har ägnat delar av både vår och försommar åt att beklaga det faktum att Fredriks semester är upphackad i tre delar på grund av skriftskolläger. Men ikväll när jag satt på kvällsandakt med drygt tjugo tonåringar och sjöng om how great our God is kom jag ihåg att skriftskolläger faktiskt mycket väl kan vara det roligaste och meningsfullaste som finns.