Jag är ett morsdagsvrak. Redan i onsdags kände jag en vag ondhet i halsen och efter ett dygn mer eller mindre utomhus gick det förstås bara neråt. Mitt hälsotillstånd och jag med det har dalat stadigt under de senaste dagarna.

Den gångna natten var närmast ett skämt. Ingrid sov riktigt dåligt och jag minst lika illa. Fredrik sämst av oss alla. Jag drömde en av de där makabra mardrömmarna som elakt fortsätter efter varje uppvak. När jag kring halv sex-tiden för femte gången i natt låg och funderade på hur jag någonsin ska våga gå tillbaka till mitt jobb på grund av det fasansfulla jag gjort i drömmen var botten nådd. Jag slängde i mig två rejäla värktabletter och kunde äntligen somna om. Sedan sov jag gott tills Ingrid kom vandrande till vårt rum vid åtta-tiden. Jag var slut som människa. Och orkade bara nästan vara vid medvetande när Ingrid levererade morsdagssång på sängen.

Har en känsla av att den bästa delen av den här morsdagen är här och nu när Ingrid och Fredrik är på gudstjänst och jag får räkna med ensamhet i ungefär fyra timmar.

Glad morsdag bara.