– Det är helt underbart väder. Du måste fara ut och springa. Det var så otroligt härligt! Helt fantastiskt! säger den bästa av män efter att han dragit en tia i förmiddagssolen.
Jag tänkte att min kropp säkert är utvilad och stark efter en veckas vila och var vid relativt gott mod när jag inledde min löptur. Den som skulle bli underbar och härlig och fantastisk.
Icke.
Jag kan nämna några av de adjektiv som beskriver löpturen betydligt bättre än underbar, härlig och fantastisk. Till exempel:
äcklig, hemsk, jobbig, tung, motig, obehaglig, deprimerande, nedslående, dålig.
För att nämna några.
Det enda som gör tanken på att fortsätta springa uthärdlig är att min moster, min mamma, min syster och min jobbigt vältränade vän Malin alla förväntar sig ett längre lopp i mitt sällskap inom snar eller icke-snar framtid. Och att Fredrik säger att jag inte får sluta när vi investerat pengar i träningskläder.
Nästan för lycklig 
Men var det inte lite fantastiskt då du ändå hade gjort det sedan efteråt, då? Alla de där nedslående adjektiven skulle ju kännas ännu mycket värre om man inte hade fullföljt sin träningsplan, eller hur?
Nu blir det nog köldpaus. Knappt fri från förkylning vill jag inte springa i minus tjugo. Och jag tror det blir paus medan jag är i Umeå också. Jag får börja på nytt från fem kilometer när klimatet är lite humanare.
Det är okej om man tar köldpaus nu. Och är man inte kry så skall man absolut ha paus. Men kanske ta med skorna så du är rustad i fall det är så? Kanske du skall ha en respirator också? Förresten har vi gym i huset och antagligen finns där ett löpband, i fall du är intresserad av det.
jag gillar fredriks argument.
Han har bra argument. Jag förstår ju honom.
Men Tobias har ju inte riktigt samma logik. Att man måste nyttja allt man köpt, menar jag.