En vän till en syster har en baby som ropar på kvällarna och sover dåligt på nätterna. Jag lider med henne och jag minns precis. Jag minns hur andra sa att det går över och att jag bara ville veta när. Jag trodde att jag skulle orka allt om jag bara fick veta när jag skulle slippa orka. Men jag trodde fel. Om någon skulle ha sagt att nattsömnen skulle bli stabil först efter att Ingrid blev två år och fyra månader skulle jag nogha orkat ganska dåligt.