Är det bara jag eller är det länge sedan jag skröt med mitt springande? Hur som helst kom jag just hem från en tur på 6 kilometer och 270 meter. Dessutom sprang jag snabbare än typ… någonsin.
Jag tar (som vanligt) gärna emot applåder och hurrarop.
6 km 270 m
Nästan för lycklig 
Wau!
Jag kan bara hålla med!
Hurra!
Hurra!
Bra Amanda. Woop woop!
Tack! Woop! Woop!
Jag hurrar! Och viftar med ballong! Och får så himla dåligt samvete. (Här klämmer jag lite imaginärt på magvalken.)
Jag tar emot ditt hurr. Men du får inte ha och ska inte ha dåligt samvete! (Här klämmer jag helt icke-imaginärt på magvalken för att belysa att det inte nödvändigtvis gör så stor skillnad)
Hurra! Otroligt urtjusigt!
Hurra!
Heja! Hade man kunnat klistra in bilder här hade du fått en riktigt vårsolig och färgglad tulpanbukett!
You go girlfriend! *gör vågen*
Tar emot vågen! Någon gång ska vi springa tillsammans!
Heja heja!!
Tack tack!