Peppe var präktig och sprang en runda i morse. Efteråt var hon enligt egen utsago full av endorfiner och tyckte allt kändes lite ljuvligt.

Jag var också präktig och sprang en runda i morse. Efteråt var jag enligt både egen och andras utsago tom på endorfiner och allt annat och har sedan dess tyckt att det mesta känts allt annat än ljuvligt. Jag förlorade något av mig själv där kring 3,6 kilometer.

Tänk så olika det kan vara.

Så här optimistisk var jag före rundan. I min nya dräkt. Lite visste jag då.