Det känns så där halvroligt i dag. Med så få sömntimmar i natt känner jag mig övertygad om att magsjukt barn slår magsjuk man i jobbighet och äcklighet. Men det finns glädjeämnen. Ingrid drack lite vatten för tjugo minuter sedan och det finns fortfarande i kistan. Det går åt rätt håll. Seger!