För snart fem timmar sedan hade jag dejt med en av mina bästisar i den stad som jag syftade på när jag sa ‘stan’ när jag var tonåring. Vi shoppade lite och lunchade mycket och hade det gott.

Sedan hon lämnade mig har jag strosat omkring och tänkt. Jag har tänkt på hur det är att igen en gång gå på de här gatorna, välja bland de här lunchställena, se de här ansiktena. Jag har känt och tänkt.

En gång trodde jag ju att jag hade kommit till nejden för att alltid stanna.