Halva tiden kallar Ingrid mig Jofes (det vi andra kallar Josef) och då ska jag vara elev i hennes skola. Under en lektion i pusselbygge i dag funderade jag på färger. Jag kom till den här frågan före jag fastnade:
Varför är röd + vit = rosa när blå + vit = ljusblå? Varför får den ena färgen ett helt eget namn då den andra bara får en gammal färg + ljus?
Det är tungt att gå i skola. Men min lärare är väldigt mysig.

Jaaaa de gör barn… min son heter nämligen jofes nej , JOSEF!!!
Ha!
På finska heter ju rosa vaaleanpunainen på samma sätt som ljusblå vaaleansininen, men vi har också lånat roosa från svenskan. Om man börjar fundera på språkgrejer, blir man lätt fast och allt börjar låta så konstigt.
Så är det, man inser att det finns en massa märkliga inkonsekvenser och undantag och olikheter. Det är väl bland annat därför det är så svårt att lära sig nya språk där ingenting sitter i ryggmärgen.
Jag har nog för mej att vissa säger ljusröd. Vet inte om det är i Sverige eller nånstans Finland. Har bara hört eller läst det nånstans.
Så är det ju nog, att vissa säger ljusröd. Men varför finns det ingen motsvarighet till rosa för ljusblå?
Jag har alltid trott att "rosa" är en rikssvensk variant av det normala, finlandssvenska, "ljusröd", :). En term som man läser i typ böcker, men som man aldrig hör [laiv]. Ljusrött för hela slanten! Tydligen har jag helt fel, eller rört mig i fel kretsar, :).
Hör du aldrig rosa live??!! Var rör du dig riktigt? Och med vem?
Jag säger ljusröd.. autsch!
Fortsätt med det!
Min snart 5-åriga kusin säger också JOFES. Jag tycker att det låter urgulligt, kanske kunde vi döpa om dem till Jofes och Maria. 🙂
Det gör ju en massa människor redan nu, så ett officiellt omdop är säkert överflödigt.