Om jag skulle plocka fram min dramatiska ådra här och nu skulle jag säga att jag fick en ny vän i dag medan ni andra åt lunch. Men vän är ganska mycket sagt när man har mött en människa för första gången. Visst har jag träffat henne förr, men inte direkt mött henne förr. Och om jag har blivit imponerad när jag träffat så är det ingenting i jämförelse med vad jag blev när jag väl mötte. Jag kunde räkna upp smickrande adjektiv resten av kvällen (dels för att det finns mycket att säga och dels för att jag kan många ord), men jag ska hellre säga dem direkt åt henne själv. För hon förtjänar att få höra dem.

Den kvinna som jag tror att kommer att bli min vän har redan lärt mig en viktig sak: att framföra kritik inom hemmets väggar med sång. I egenskap av prästfamilj gör vi det ibland med liturgisk sång.

Var det inte jag som senast i går i just det här forumet antydde att det finns något underbart med nya relationer. Och så fick jag en till bara så där. Som på posten.