Bra sak med att vara vuxen: i dag medan jag jobbar kan jag äta chokladkonfekt som råkade finnas i skafferiet för att orka och hållas på gott humör. Trots att jag fuskat med riktig mat. Trots att jag godisstrejkar.
Månad: november 2010
Gör och gjort
Gör och gjort
Hosianna
Hosianna är i sanning en favoritpsalm. Feelisen brukar vara enorm varje första advent. Idag vsr det lite halvt med känslan eftersom Ingrid bara en kort stund innan fallit bakåt ur kyrkbänken med huvudet före i stengolvet.
Men lika sant är ju Hosianna trots att min känsla var som den var. Väldigt ödmjukt kom Jesus. Alltid värt att komma ihåg. De flesta av osd skulle säkert må bra av flera åsnor. Speciellt när vi möter dem som viftar med palmkvistar på annat sätt än vi själva.
Man i bild
Presentera dig.
För två veckor sedan talade jag inför folk kring temat ”Mitt i allt”. I början av mitt tal höll jag en presentation med syfte att visa vad mitt allt är just nu. På basen av den presentationen skriver jag den här.
Jag ger er en del av mina roller i mitt liv. Utan inbördes rangordning. Nästan.
Jag är mamma. Till en liten flicka som fascinerar mig varje dag. Varje timme förresten. Hur så mycket söthet och fantastiskhet kan vara paketerad i en så ung och liten människa är något jag finner oförklarligt. Att vara mamma blir mera och mera som jag hade tänkt att det skulle vara.
Jag är fru. I snart sex och ett halvt år har jag hävdat att jag är gift med världens bästa man och det hävdar jag fortfarande. Min bästa vän, den människa jag helst är tillsammans med, den som inte är mest lik mig men som har värderingar som är mest lika mina och den jag tror att vardagslivet och festlivet fungerar allra bäst med. Att försöka vara lika bra för honom som han är för mig är mitt livs kanske allra viktigaste utmaning.
Jag är vän. Till en del människor som det stormar mycket kring just nu. För tillfället gråter jag sällan mina egna tårar, jag är sällan arg å mina egna vägnar och besvikelserna drabbar sällan just mig. Men jag blir vingklippt och kantstött av det som andra får utstå. Och jag blir så arg. Och jag vill så kämpa emot.
Jag är syster. En stolt storasyster till tre unga kvinnor som jag beundrar. Mera om det senare. Just i dag lever jag speciellt med den mittersta av dessa tre. Just nu när jag firar min tråkigaste lilla jul kanske hon firar en av sina mest spännande.
Jag är gymnasielärare. I det viktigaste skolämnet. Och jag har gått till jobbet bara några få gånger utan att tänka på vilken otrolig lycka det är att få ha just mitt jobb. Just nu skulle jag inte byta bort det mot något annat. Jag ser så många fördelar, så mycket som berikar mitt liv, så mycket jag kan göra för att kanske berika andras.
Jag är en sådan som springer. Åven om jag springer ytterst kort. Jag springer i fula kläder men i jättebra skor. Jag springer för att det går snabbt och för att det är billigt. Jag springer för att jag inte prioriterar motion men för att jag vet att man måste ibland.
Jag är prästfru. Av den gamla typen. Så brukar åtminstone äldre människor säga ibland när de får höra om mitt engagemang i församlingen. Jag tycker om att ha en titel som föder intressanta samtal. Jag tycker om att se folks uppfattningar breddas.
Jag är från Åsterbotten. Från Vasa, från Pedersöre, från Nykarleby. Lite hur man ser på saken. Mitt barndomshem finns där mina föräldrar finns, och nu just är mitt barndomshem ett hus där jag aldrig bott själv. Jag är bosatt i en stad som antagligen är ännu större än jag förstår eller har märkt. Det är spännande och lite ovant.
Jag är överförtjust i att uttrycka mig både i skrift och tal. Ålskar det. Finns nog ingenting bättre. Bland annat därför blev det här första inlägget så oförskämt långt. Jag får försöka fatta mig kortare nästa gång, annars tror jag att en stor del läsare tappar livslusten före jag kommit igenom listan. Det var ju bara dag 1 ännu.
Fyra år
Ingrid har fått en lillajulklapp av sina farföräldrar. När hon öppnat sin present sa hon lyckligt:
– Nu är jag fyra år!
Och det var det roligaste som hänt hittills i kväll. Vilt. Jag vet faktiskt inte ens varför jag bloggar en kväll som den här. Snacka om att blogga för sin egen skull, det finns väl ingen som läser det här nu?
Fyra år
Ingrid har fått en lillajulklapp av sina farföräldrar. När hon öppnat sin present sa hon lyckligt:
– Nu är jag fyra år!
Och det var det roligaste som hänt hittills i kväll. Vilt. Jag vet faktiskt inte ens varför jag bloggar en kväll som den här. Snacka om att blogga för sin egen skull, det finns väl ingen som läser det här nu?
Listan
En människa som tycker att fylla-i-böcker alltid är roliga och aldrig tråkiga bara måste ju göra den senaste fylla-i-listan (vad vet jag, det kan ju finnas hur många senare som helst) som cirkulerar vilt i bloggvärlden. Nedan vet du vad som väntar under de kommande dagarna. Vi börjar i kväll. Det finns, tragiskt nog, inget att göra som skulle hindra mig från det.
Dag 01 â Presentera dig
Dag 02 â Din första kärlek
Dag 03 â Dina föräldar
Dag 04 â Vad du åt idag
Dag 05 â Din defenition av kärlek
Dag 06 â Din dag
Dag 07 â Din bästa vän
Dag 08 â Ett ögonblock
Dag 09 â Vad du tror på
Dag 10 â Vad du hade på dig idag
Dag 11 â Dina syskon
Dag 12 â Vad du har i din väska
Dag 13 â Din vecka
Dag 14 â Vad du hade på dig idag
Dag 15 â Dina drömmar
Dag 16 â Din första kyss
Dag 17 â Ditt bästa minne
Dag 18 â Din bästa födelsedag
Dag 19 â Något du ångrar
Dag 20 â Den här månaden
Dag 21 â Ett till ögonblick
Dag 22 â Något som upprör dig
Dag 23 â Något som får dig att må bättre
Dag 24 â Något som får dig att gråta
Dag 25 â En första
Dag 26 â Dina rädslor
Dag 27 â Din favoritplats
Dag 28 â Något du saknar
Dag 29 â Vad du strävar efter
Dag 30 â Ett sista ögonblick
Tråkigaste
Det här kan bli mitt livs tråkigaste lillajul. Det är för tidigt att säga säkert, men det ser verkligen inte lovande ut.
Jag tar tillbaka prinsessan.


