Hosianna är i sanning en favoritpsalm. Feelisen brukar vara enorm varje första advent. Idag vsr det lite halvt med känslan eftersom Ingrid bara en kort stund innan fallit bakåt ur kyrkbänken med huvudet före i stengolvet.

Men lika sant är ju Hosianna trots att min känsla var som den var. Väldigt ödmjukt kom Jesus. Alltid värt att komma ihåg. De flesta av osd skulle säkert må bra av flera åsnor. Speciellt när vi möter dem som viftar med palmkvistar på annat sätt än vi själva.