För två veckor sedan talade jag inför folk kring temat ”Mitt i allt”. I början av mitt tal höll jag en presentation med syfte att visa vad mitt allt är just nu. På basen av den presentationen skriver jag den här.

 

Jag ger er en del av mina roller i mitt liv. Utan inbördes rangordning. Nästan.

 

Jag är mamma. Till en liten flicka som fascinerar mig varje dag. Varje timme förresten. Hur så mycket söthet och fantastiskhet kan vara paketerad i en så ung och liten människa är något jag finner oförklarligt. Att vara mamma blir mera och mera som jag hade tänkt att det skulle vara.

 

Jag är fru. I snart sex och ett halvt år har jag hävdat att jag är gift med världens bästa man och det hävdar jag fortfarande. Min bästa vän, den människa jag helst är tillsammans med, den som inte är mest lik mig men som har värderingar som är mest lika mina och den jag tror att vardagslivet och festlivet fungerar allra bäst med. Att försöka vara lika bra för honom som han är för mig är mitt livs kanske allra viktigaste utmaning.

 

Jag är vän. Till en del människor som det stormar mycket kring just nu. För tillfället gråter jag sällan mina egna tårar, jag är sällan arg å mina egna vägnar och besvikelserna drabbar sällan just mig. Men jag blir vingklippt och kantstött av det som andra får utstå. Och jag blir så arg. Och jag vill så kämpa emot.

 

Jag är syster. En stolt storasyster till tre unga kvinnor som jag beundrar. Mera om det senare. Just i dag lever jag speciellt med den mittersta av dessa tre. Just nu när jag firar min tråkigaste lilla jul kanske hon firar en av sina mest spännande.

 

Jag är gymnasielärare. I det viktigaste skolämnet. Och jag har gått till jobbet bara några få gånger utan att tänka på vilken otrolig lycka det är att få ha just mitt jobb. Just nu skulle jag inte byta bort det mot något annat. Jag ser så många fördelar, så mycket som berikar mitt liv, så mycket jag kan göra för att kanske berika andras.

 

Jag är en sådan som springer. ńven om jag springer ytterst kort. Jag springer i fula kläder men i jättebra skor. Jag springer för att det går snabbt och för att det är billigt. Jag springer för att jag inte prioriterar motion men för att jag vet att man måste ibland.

 

Jag är prästfru. Av den gamla typen. Så brukar åtminstone äldre människor säga ibland när de får höra om mitt engagemang i församlingen. Jag tycker om att ha en titel som föder intressanta samtal. Jag tycker om att se folks uppfattningar breddas.

 

Jag är från Ŗsterbotten. Från Vasa, från Pedersöre, från Nykarleby. Lite hur man ser på saken. Mitt barndomshem finns där mina föräldrar finns, och nu just är mitt barndomshem ett hus där jag aldrig bott själv. Jag är bosatt i en stad som antagligen är ännu större än jag förstår eller har märkt. Det är spännande och lite ovant.

 

Jag är överförtjust i att uttrycka mig både i skrift och tal. ńlskar det. Finns nog ingenting bättre. Bland annat därför blev det här första inlägget så oförskämt långt. Jag får försöka fatta mig kortare nästa gång, annars tror jag att en stor del läsare tappar livslusten före jag kommit igenom listan. Det var ju bara dag 1 ännu.