Klockan 5.13 i morse tittade jag på klockan. Då hade jag redan varit vaken länge nog för att börja misstänka att det var morgon. Minst morgon. Det var det ju inte.

 

Jag har ägnat de senaste fyrtiofem minuterna åt att fundera på varför jag har vaknat så tidigt och inte kunnat somna om. De första av dessa minuter var det svårt att komma på orsaker till min insomnia så här på morgontimmarna, men nu har jag en lista:

 

– grundproblemet är att det händer hemskt mycket i dag. Min tidtabell är tajt som tidtabellen bakom en stor modeshow (jag borde seriöst ha ägnat de här fyrtiofem minuterna åt att avverka lite arbete eller be om kraft för dagen. Men nu blev det ju inte så)

 

– jag visste redan när jag somnade i går att jag borde hinna springa före väckarklockan ringer i dag om det alls ska bli av (klart man vaknar före klockan ringer då)

 

– det är fredag vilket betyder att jag och min man har dejt-tid (även om den ska användas på ett lite märkligt sätt)

 

– det är fredagen före första advent vilket betyder att vi tar in julen i vår lägenhet (alltså kunde/borde jag också ha städat under de senaste fyrtiofem)

 

– jag har ett roligt och spännande jobbmöte i dag på eftermiddagen (som säkert ganska få av oss skulle vaka inför och det är kanske just därför som just jag ska ha ett sådant möte)

 

– i kväll är det dags för årets första julfest (no more behöver sägas)

 

– i dag är det utvecklingssamtal på dagis (om det nu var den rätta termen)

 

– i kväll är det filmnatt (om det nu blir något sådant för min del)

 

Jag är en sådan som inte kan sova ordentligt före jag ska på resa. Det har jag i någon mån kunnat finna rörande och lite charmigt. Men nu börjar det kanske gå för långt.