Med ett par trosor och byxor mindre (fråga inte – jag kanske berättar) och ett trotsanfall mera kom jag och min enfödda dotter lyckligt hem till vår stad, vår stadsdel, vårt hus, vår lägenhet. Jag sprang den längsta rundan hittills i de bästa skorna hittills (tack, moster!) och tvättade bort en del av min sunkighet.

Jag ler lite fånigt vid tanken på hur lycklig jag är över min bonus-ledighet. När jag sa att det var den längsta ledigheten sedan påsk ljög jag. Det var den längsta ledigheten sedan sportlovet. SÅ nödvändig.