I dag på tåget var jag så sunkig att jag ägnade all ledig tid (vilket var lite eftersom jag jobbade stenhårt) åt att prisa det faktum att ingen halvbekant fanns i samma vagn. Att i ett sådant tillstånd bli upplockad på stationen och förd direkt till gudstjänst är halvroligt. Men helskönt eftersom det inte spelar någon roll. Ingen där bryr sig.

Sedan åkte vi iväg för att spontanuppvakta vår kyrkoherde på pappornas dag och fick tårta med färska bär. Nu är vi hemma. Ingrid har somnat. Fredrik ska få de presenter han så väl förtjänar.

Det var den vilodagen.