Mott bättre vetande satt jag uppe till klockan två i natt. Den gravida kvinna som nu sover på vår soffa (så tar vi hand om gravida kvinnor) inspirerade till sena samtal. Och det var så värt det.

Lite efter sju idag hörde jag Ingrid prata för sig själv. Jag hade ingen aning om vad klockan var, trötthetsmässigt gissade jag på halv fyra. Jag fick bara acceptera att dagen började tidigare än önskat. Men det var fortfarande så värt det.