För tillfället är Fredrik den enda stabila medborgaren i vårt hem. Både jag och Inksie försvagas av förkylning medan han står rakryggad.

Ingrid hostar alldeles vilt. Utmaningen för dagen är att få i henne medicin. Jag försökte kalla det godismedicin (vilket fungerade utmärkt vid senaste pencilinkur), men utan framgång. Jag smugglade ner det i en mugg mjölk och kände mig rävlistig. Hon smakade lite lite och sa att hon inte vill ha.
– Varför inte? frågade jag frustrerat.
– För det är medicin där, svarade Ingrid.
Hon genomskådar saker. Det här kan vara slutet på en era.