Jag blir alltid starkt berörd när jag är på teater. Jag vill stå på scen själv, skapa konst och berättelser här och nu. Jag tänker att jag kanske kunde ha blivit skådespelare (trots att jag nog vet svaret). Jag drömmer mig bort, lever upp och känner ett band till skådespelarna som de inte märker.

Men. Jag blir lite mindre starkt berörd för varje gång jag är på teater. Jag tror jag är lycklig. Visst har jag drömmar kvar, men de är större än alla teaterscener.

Åh, vad jag är glad. Jag tyckte om pjäsen och jag tror att de viktigaste också gjorde det. Dessutom fick jag helt oväntat men helt välkommet hemvägssällskap av en ovanligt tjusig kvinna. Och snart får jag träffa mannen med ljusen!

Åh, vad jag är glad. Jag tyckte om pjäsen och jag tror att de viktigaste också gjorde det. Dessutom fick jag helt oväntat men helt välkommet hemvägssällskap av en ovanligt tjusig kvinna. Och snart får jag träffa mannen med ljusen!

Galen dag. Men rolig. Jag hoppar från en sak till en annan, om en timme ska jag hoppa in på teater. Före det ska jag hålla mitt löfte och visa upp dagens stass.

Beige klänning på vit klänning, gammalrosa halsrör, svart kofta som saknar en knapp, roskis som ingen vill eller orkar föra ut.

Det regnade när jag skulle gå till jobbet. Mycket. För att inte tappa hoppet i regnet lyssnade jag på Backstreet Boys. Någon gång i tredje låten kom jag till insikt – de sjunger inte om mitt liv. Jag kan inte identifiera mig med något alls och det är så skönt och sunt.

Jag känner mig otroligt tråkig som säger så här, men det enda jag verkligen vill ha ut av resten av den här dagen är ett snabbt och tidigt insomnande. Dagen har varit både rolig och meningsfull och stimulerande, men nu vill jag inte mera. Jag lämnade huset före åtta i morse och återvände halv nio på kvällen. Med rätta är nöjd. Med rätta tackar jag för mig.

Vår middagsdejt var en fest och kvinnan mittemot mig strålande, vacker, klok och godhjärtad. Precis som när jag lärde känna henne för fyra år sedan på journalistutbildningen, på den tid då många saker var enklare än nu men få saker lika påtagliga. När hon såg mig första gången trodde hon att jag var en tillbakadragen och tystlåten person. Hon insåg väl någon gång att hon hade fel.

Hon är chef. Jag tror att jag tycker det är häftigare än hon gör själv. Och det är kanske bara sunt.

Jag känner mig otroligt tråkig som säger så här, men det enda jag verkligen vill ha ut av resten av den här dagen är ett snabbt och tidigt insomnande. Dagen har varit både rolig och meningsfull och stimulerande, men nu vill jag inte mera. Jag lämnade huset före åtta i morse och återvände halv nio på kvällen. Med rätta är nöjd. Med rätta tackar jag för mig.

Vår middagsdejt var en fest och kvinnan mittemot mig strålande, vacker, klok och godhjärtad. Precis som när jag lärde känna henne för fyra år sedan på journalistutbildningen, på den tid då många saker var enklare än nu men få saker lika påtagliga. När hon såg mig första gången trodde hon att jag var en tillbakadragen och tystlåten person. Hon insåg väl någon gång att hon hade fel.

Hon är chef. Jag tror att jag tycker det är häftigare än hon gör själv. Och det är kanske bara sunt.

De senaste fyrtio minutrarna har testat mitt tålamod. Men det blev nog seger för mig. Nu är vi äntligen på tåget på väg på dejt med en saknad vän. Vi är till och med på gott humör. Det hade jag inte trott för tjugo minuter sedan.

De senaste fyrtio minutrarna har testat mitt tålamod. Men det blev nog seger för mig. Nu är vi äntligen på tåget på väg på dejt med en saknad vän. Vi är till och med på gott humör. Det hade jag inte trott för tjugo minuter sedan.

Vi har den värsta natten på länge bakom oss och i svallvågorna av det blev dagens outfit föga upphetsande. Om man bortser från stövlarna som ger mig både lycka och skavsår.

Stövlar, blå jeansleggings, svart hålstickad (ja, jag kan sådana ord) tunika med kort ärm över en svart basklänning med lång ärm. Småsmutsigt hår som borde färgas.

Ett lillfinger på vift.