Redan för en timme sedan bestämde jag att det får räcka för den här arbetsveckan. Jag sitter visserligen kvar på jobbet men bara för att det är trevligt och för att jag känner mig väldigt ledig när jag är på jobbet utan att jobba. Jag surfar, umgås, överväger att koka te. Att ibland kunna fatta ett sådant här beslut ger en skön känsla av att kunna påverka sin egen tillvaro i åtminstone viss mån.

Dessutom skiner solen nu mitt i allt. Och om mindre än en timme får jag luncha med en favorit. Jag nästan svävar.

Att den här veckan har varit en prövning kommer jag bara med våld ihåg. Och varför använda våld för att frammana känslor av trötthet och frustration?