Med mina svärföräldrars hjälp plockar vi det sista ur gamla lägenheten. En epok (eller så inte) går i graven. Ingrid får inta kvällsmat ur en tallrik och vid ett bord som båda två utgör modellen för sporadiska lösningar. Hon ser det som ett äventyr, klagar inte alls.
Nästan för lycklig 
Det gör lite ont i mig då jag ser hur stor hon har blivit!
Hon är stor. Men hon kommer ihåg er, speciellt Agnes. Jag vet inte om hon kommer upp före julen, men senast då får ni se henne igen!
absolut adorable! Hon är sååå söt!
Visst är hon? Tänk att hon är min!