Ingrid väckte mig i natt. Under den korta promenaden till hennes rum hann jag tänka ungefär just precis så här: ”Okej, det blir knappast mera sömn för mig i natt och det känns helt okej. Jag är pigg och orkar bra med den nya dagen. Det är faktiskt länge sedan jag vaknade och kände mig så här utvilad. Och hon har ju inte väckt mig på hela natten så den här sammanhängande sömnen har nog gjort gott.”

På vägen tillbaka till sovrummet såg jag att klockan var 00.43. Självbedrägeri måste vara min grej.