Så var det dags för ännu en utskrivningsrumba. Kyrkan tappar ännu flera medlemmar och i ett ännu mera hisnande tempo än tidigare.
Jag vet inte ens varför det händer. Visst har jag uppfattat att det beror på ett tv-program, men när man inte har sett programmet i fråga låter det som en makaber förklaring. Någon måste rimligtvis ha sagt något i hästväg som aldrig tidigare sagts i dagsljus eftersom reaktionen blev den här. Jag vill kanske inte ens veta.
Men det går neråt för kyrkan. Igen.
Ibland känns det som om jag sitter på ett sjunkande skepp, eller rättare sagt som om jag älskar ett sjunkande skepp. För det gör jag. Jag älskar min kyrka, jag älskar min församling. Det finns mycket som är fel och jobbigt och tungt och besvärligt och tufft i den församlingsgemenskap som är min, men i grund och botten kan jag inte tänka mig något annat än att vara delaktig där. Jag vill vara med och jobba för det jag tror på – en relevant kyrka som svarar på de frågor som människor har. Som ger tröst åt de gråtande, hopp åt de modlösa, mening åt de livströtta, riktning åt de vilsna, Jesus åt alla.
Jag har, som sagt, inte sett programmet. Men jag har läst kommentarer och inlägg som tar kraftigt ställning emot. Och jag förundras ännu en gång av att vår tolerans räcker bara så långt. Bara så kort. Om en muslim skulle säga något som majoriteten finner helt absurt skulle de flesta av oss antagligen vara storsinta och tänka något i stil med ”han är bara en av många”, ”nu ska vi inte dra alla över en kam”, ”vi måste respektera deras religion” eller ”alla har rätt att tro och tänka som de vill”. Om och när en kristen säger något som majoriteten finner helt absurt är tongångarna radikalt annorlunda. Då blir det förlöjligande av människor, då drar man frimodigt folk över en kam och då är religionsfriheten plötsligt oviktig och ointressant. Då visar man hur intolerant man ändå är trots att det ofta är den egna så kallade toleransen som tar illa upp av den troendes kommentar.
När jag skrev mitt första blogginlägg om min tro skrev Peppe ett inlägg om det. Det är en av de mera storartade och toleranta handlingar jag fått bevittna och uppleva. Jag kommer alltid att hysa respekt för den kvinnan.
Nästan för lycklig 
Men ibland undrar jag om det kanske också handlar om att det här är vår kyrka, den som vi hör till av olika orsaker, och så går någon som man upplever som en representant för den kyrkan ut i offentligheten och säger något riktigt illa. (Och nej, jag har inte heller sett programmet, men det händer ju då och då att dylika representanter säger saker som gör en riktigt ledsen.) Och man tänker kanske – nä, jag vill inte vara med i det här. Jag vill inte vara en del av det här, det här får de inte säga i mitt namn.En annan sak som jag tror kan spela in är att det finns människor som inte känner sig riktigt välkomna i kyrkan av olika anledningar. Om någon som man då uppfattar som kyrkans representant går och uttalar sig på det här sättet träffar det kanske smärtpunkter i ens eget liv och tar fram den där känslan av att "jag kanske inte heller duger åt dem".
Jag undrar Amanda – vad är tolerans för dig? http://forfattareokand.com/jag-undrar-amanda-vad-ar-tolerans-for-dig
Tack för en rak och relevant fråga. Den förärades med ett helt inlägg.
Jag såg programmet och var glad för mitt eget samvetes skull att jag inte längre är med i kyrkan. Jag vill inte behöva skriva under på den människosyn som presenterades i programmet. Jag kan verkligen inte acceptera att människor inte ska få älska. Det handlar inte om att jag skulle vara ovanligt intolerant mot specifikt kristna. Jag är inte anhängare av någon annan religion heller och jag kan absolut kritisera också t.ex. muslimer för de omänskliga åsikter de uttrycker i religionens namn.Jag tycker att det är lite fördomsfullt mot oss ateister att tro att det handlar om brist på tolerans eller på att vi skulle njuta av att håna kristna. Då drar du alla över en kam. Man har inte monopol på moral och medmänsklighet om man är religiös.
Jag håller helt med dig om att man inte som religiös har monopol på moral och medmänsklighet. I allt det här finns det ganska lite som är omoraliskt eller icke-medmänskligt, det är egentligen bara de hårda ord som riktas mot kyrkan och kristna överlag i dessa dagar som jag reagerar på. Och jag tror att också andra än kristna kunde hålla med om det.
Jag tycker du skall se på programmet. Man blir dock ganska ledsen av att se det. Det representerar inet vad jag önskar av kyrkan. Det finns att se på YLEs areena ett bra tag till (till mitten av nästa månad eller så).Jag tycker du har rätt i mycket. Att skriva ut sig nu p.g.a. Räsänen tycker jag är ett svepskäl. Å andra sidan tycker jag det är bra människor skriver ut sig.(Läs mera i mitt blogginlägg :-))
Tack för din kommentar och för ditt stöd i en del av det jag säger. Jag ska genast läsa ditt inlägg!