Klockan 16.40 rullade en vit lastbil in på gården till vårt före detta hem. Kort därefter rullade starka och bärvilliga vänner in i vårt före detta hem och arbetet började. Det kändes nästan övermäktigt till en början, så där som det alltid gör. Klockan 18.37 bars sista lådan upp till tredje våningen utan hiss. Det kändes helt otroligt att flytten hade gått så smärtfritt, så där som det alltid gör. Våra saker och vi själva har landat!

 

Tack vare vännen med lastbilen, tre andra unga tappra män och tolv femtonåriga flickor blev den här flytten vårt livs mest harmoniska. Det kan vara mycket sagt för unga människor, men eftersom det här är mitt och Fredriks sjätte gemensamma hem så tar jag mig rätten att hävda att vi har åtminstone något slags perspektiv.

 

Känslan just nu är helt obetalbar. Total lycka. Total. Ingrid har somnat lyckligt och gott i sitt nya fina barnrum som några av flickorna inredde. Fredrik har duschat. Jag har bloggat. Och jag råkar veta att de där två stora godispåsarna som vi köpte som snabba blodsockerhöjare åt våra flytthjälpare aldrig kom dem till godo.

 

Total lycka.