Jag och världens kanske allra bästa minikvinna är återförenade. Vi njuter intensivt av varandra efter rekordlång tid på olika håll. Vi är bäst tillsammans. Vi hör i hop. Första halvtimmen ville hon hela tiden ha fysisk kontakt, klappade mig på kinderna, höll mig i handen när hon åt och sa flera gånger att jag är söt. Förvånansvärt snabbt blir allt som vanligt igen och det känns som om vi aldrig varit ifrån varandra. Sedan hennes yngsta moster kom hem från stallet är jag ganska ointressant. Och så ska det ju vara.