Ännu i slutet av maj var jag helt övertygad om att det inte skulle hända. I början av juni var jag övertygad om nästan ungenting. I slutet av juni misstrodde jag starkt att det skulle hända.
Men det hände. Och en del av konsekvensen är att jag firat tisdag med tio tonårsflickor i mitt vardagsrum.
Jag är glad att jag hade fel.
Nästan för lycklig 
Nu blir jag ju nog lite nyfiken – vad exakt var det som hände?
men vie jäääätte glada att de hände!! 😀 alltså påriktit, våra minnen av hela skriban sku vara heeelt annorlunda om int vi sku veta att vi påriktigt va viktiga ti dej också:)