Några av de bästa stunderna på dagen är de när jag får läsa min bok. Det låter lite lamt, men det är verkligen så. Därför är det sorgligt när den bok jag läser känns bara halvbra. Den bästa stunden blir ju inte riktigt vad den kunde vara.
Jag borde kanske sluta läsa den, ta en annan. Men så gör jag ytterst sällan. Det ska vara illa i hästväg för att jag ska ge upp. Lite löjligt egentligen. Min tid är ju egentligen för dyrbar för halvsega böcker.
Hur gör ni? Slutar ni om den inte är bra?
Nästan för lycklig 
Nej, jag slutar inte heller. Det är fullständigt irrationellt. "Livet är för kort för att läsa dåliga böcker", säger min svärmor och lägger gladeligen ifrån sig boken. Jag håller egentligen med men läser lidande vidare. Varför?
Stolhet? Jag tror det är något sådant det handlar om. Kanske en tanke om att det inte är boken som är dålig utan jag som inte är redo för den om jag inte klarar av den. Och icke-mogen för litteratur vill man ogärna vara.
Äh, nu blev jag anonym. Så mycket skäms jag inte för mina märkliga vanor.
Nej, det behöver du nog inte göra.
Är nog lite inne på linjen "livet är för kortför att slösas bort på dåliga böcker", men är däremot lite kluven för om man samtidgigt kan ha flera böcker på g. Känns nästan lite otroget.
Jag tycker det är lite otroget. Men min man skulle säkert tycka annorlunda. Han har nästan alltid ett par olika bokprojekt på gång.
Alltså jag kan inte sluta, hur dålig boken än är. Tror aldrig jag har avslutat en bok? Jo fast en gjorde jag nog, men sen läste jag den klar nu nyligen. Bara för att jag inte kunde lämna den oläst… Jag undrar nog också Varför?
Jag har två böcker som jag inte har avslutat. Jag har gjort ett par försök med båda. Det märkliga är väl att båda de här böckerna är omtyckta böcker som fått finfina recensioner. Och jag orkar inte med dem i alla fall.
Nej, jag slutar inte heller. Jag resonerar alltid så att den som bemödat sig att skriva en bok säkert har NÅGONTING den vill berätta och så fortsätter jag. MEN – jag har också börjat tycka att livet är för kort för dåliga böcker, så jag väljer numera verkligt noga vad jag börjar läsa. Joyce Carol Oates har hittills aldrig gjort mig besviken, men hon är nästan den enda.
Vad roligt att du också tycker om henne! Hon är en av mina favoriter, jag håller helt med dig om det där med nollbesvikelse. Vilken är din favorit av henne?