För en vecka sedan kved min man fram existentiella frågor mitt i sina sjukdomsplågor. Varför händer det här?

Nu gör vi lite lika. Av riktiga, tunga skäl. Av våra näras skäl. Ibland förstår jag så lite. Ibland räcker jag så kort. Ibland är det bara fel. Livet som nästan alla dagar känns nästan osannolikt vackert är plötsligt alldagligt. På sin höjd.