Men varje gång jag i dag känt en negativ känsla hade jag kunnat finna tröst i Ingrids ord till mig i morse. De kom bara så där. Helt spontant och lika oframkallat och oprovocerat.
– Mamma, vet du vad? Jag älskar dig så mycket!
Jag skulle kunna brodera och rama in.
Tur att Fredrik också var vittne till det. Annars skulle jag knappt tro det själv.
Nästan för lycklig 
Hon är fin! Och har fått växa upp i en kärleksfull miljö där man får säga så. Men Amanda, jag drar ändå på mun:"Jag skulle ha kunnat brpdera och rama in". Jag förstår och uppskattar att Ingrids kärleksförklaring får självförtroendet att växa, men du kanske får göra som jag och LÅTA brodera…
Anonym=MJ denna gång
Mamma hälsar att mammor till tonåringar också tycker deras döttrar e vackrast. 🙂 När vi alltså fundera på de på onsda.