Så här fjärde dagen som visdomstandlös kan jag informera om att det enda som smärtar är att jag någon gång i bedövat tillstånd bet mig själv i underläppen. Hårt. Får se hur länge jag ska sota för det.
Så här fjärde dagen som visdomstandlös kan jag informera om att det enda som smärtar är att jag någon gång i bedövat tillstånd bet mig själv i underläppen. Hårt. Får se hur länge jag ska sota för det.
Nu förstår jag varför ögonläkaren förbjöd mig att peta i ögonen i 20 minuter efter att han droppat bedövningsmedel i dem.
Det är nog en bra och viktig påminnelse. Det är en konstig känsla att vara så bedövad i munnen att man inte känner sitt öra. Men så tog det heller inte det minsta ont att förlora två tänder.