Inspirerad av min Mumin-mapp tillbringade jag hela förmiddagen i nostalgins rike. Häng med!

Jag blev inte student från en pojkskola. Men jag hade egentligen bara pojkkompisar. Bara och bara. De var och är guld.

Jag blev student med Kaj. Just den gången var det väl han som fick stipendiet i modersmål. Vi turades om. Numera är det bara han som får litterära stipendier. Och bara han som förtjänar dem.

Jag blev Madickens mamma. Jag ville vara Madicken, men bäst-före-datumet för sådant hade väl nog gått ut.







Delad glädje, igen och igen…När mina barn gick i dagis dokumenterades deras dagisliv i bild (teckningar och foton) och text i pärmar – helt ovärderligt! Man blir alldeles varm och glad när man bläddrar.
Tack för den delade glädjen! Vad fint med dokument över dagisliv, det måste vara ett värdefullt minne!