Att tona håret och tycka att skillnaden är så drastisk att man knappt vågar möta andras blickar och sedan när man gör det inse att ingen märker någon skillnad är besvärligt. Senast då inser man hur sjukt självmedveten man är.
Att tona håret och tycka att skillnaden är så drastisk att man knappt vågar möta andras blickar och sedan när man gör det inse att ingen märker någon skillnad är besvärligt. Senast då inser man hur sjukt självmedveten man är.
Nästan för lycklig 
Äh, sinne för nyanser skulle jag kalla det… 😉
Så ska jag också se på det framöver! Tack för ett förlösande perspektiv!